Skivomslag var närmast en konstform under LP-skivans tid. De stora ytorna var som gjorda för konstnärlig utsvävning och många fantasifulla omslag har blivit ikoniska.
Faktum är att jag upptäckte Carlos Santana just genom skivomslaget till hans skiva Abraxas. Stod och betraktade det länge i skivaffären. Den detaljrika omslagsbilden bjöd hela tiden på nya upptäckter. Det blev inget köp till slut, trots allt. Hade flera andra objekt före på inköpslistan just då.
När jag några veckor senare var på lokalbandsgala och hörde ett gäng framföra Black magic woman ångrade jag mig – ay caramba. Borde nog ha slagit till ändå. Ibland ska man tydligen döma en skiva efter sitt omslag…