En gång i tiden fanns en porslinsaffär i min hemstad som hette Rosbergs. Vem man än pratade med då sa samma sak. ”Det är så trångt därinne att man inte vågar vända sig om för då välter man något”.
Och det var sant. Antagligen hade butiken vuxit organiskt i sin omsättning och fått ett allt större utbud. Det enda som inte hade vuxit var lokalen. Istället så proppade ägarna hyllorna fulla till bristningsgränsen och ville man titta närmare på något så behövdes goda kunskaper i tetris.
Det hade kanske gått an om det varit en sybehörsaffär men nu snackar vi porslin och glas, den typ av grejor man inte gärna välter. Varje gång jag gick in i affären så tänkte jag på första versen i Bruce Springsteens You can look but you better not touch.
Yesterday I went shopping buddy
Down to the mall
Looking for something pretty
I could hang on my wall
I knocked over a lamp,
Before it hit the floor I caught it
Salesman turned around said
Boy you break that thing you bought it.
Lämna ett svar