Var kanske 10. Vi satt hemma framför vår svartvita TV. Vår familj var toksist på den nya uppfinningen som hette färg-TV. Vi anslöt den trenden först i början på 80-talet.
Nu spelade det inte så stor roll just vid det här tillfället för man visade ett svartvitt klipp från 60-talet med en spattig, gapig kille i polotröja som for omkring på scenen. Mick Jagger hette han och inslaget handlade om den samhällsfara han och hans kompisar i Rolling Stones ansågs utgöra på den tiden.
Tittade på Mick Jagger, lyssnade på musiken och hade svårt att förstå det hemska. Det var ju bara helt vanlig rock. Och jag gillade det.
Lämna ett svar