Alla som precis tagit körkort vet vad jag pratar om. Känslan när du sätter dig i förarsätet och inser att du är ensam. Ingen som sitter bredvid och säger till dig vad du ska göra. För första gången.
Den insikten drabbade mig med full kraft första kvällen med nytt körkort. Jag hade precis släppt av min far och skulle fortsätta själv. Hjärtat rusade, av både skräck och frihet samtidigt tror jag.
Petade i ett blandband med Jimi Hendrix och Manic depression hostade igång. Jag blinkade ut och tog ett djupt andetag. Nu var det bara Jimi och jag. Råkade få på helljuset samtidigt. Tog bara ett par kvarter innan vänliga medtrafikanter gjorde mig uppmärksam på det.
Det var den 30 november 1987.
Lämna ett svar