Mycket av 80-talets hårdrock passerade vid sidan av mig eftersom jag höll på att upptäcka 70-talet just då. Tio år för sen på allt nytt, det är jag det.
Men ibland fastnade jag för enstaka låtar och Saxons lilla historielektion om korsriddarna på 1000-talet var en av dem. Kanske för att jag var gammal nog att minnas den tiden.
Vet inte riktigt vad det är men det finns något hyggligt över Saxon. Inte ens när de sjunger om att erövra andra länder långt bort och ha ihjäl folk som tagit över det heliga landet så slutar man att se på dem som de hyggliga killarna nere på kvarterspuben. Och sju minuter med Saxon är klart trevligare än timme efter timme med han Arn.
Lämna ett svar