En sak som är rolig att följa med sina barn är vilken inriktning deras musiksmak tar. Har alltid varit noga med att inte styra eller lägga mig i den processen.
Ville inte bli stereotypen av gnällig förälder. Därför har jag heller aldrig klagat på hur det låter utan enbart uppmuntrat dem att hitta sin egen väg. Min äldsta son och jag hade inte många gemensamma musikaliska nämnare när han trädde in i tonåren men vi hade en. Thin Lizzy var ett riktigt bra rockband ansåg vi båda.
Ett minne som både han och jag fortfarande har är en rundtur på Ölands skördefest där vi kuskade mellan byarna och plöjde igenom ett gäng med Thin Lizzy-skivor under tiden. Running back påminner mig om den soliga lördagen, ett far och son-minne värt att bevara.
Lämna ett svar