Eftersom familjen var bosatt i Tanzania under några år i början av 80-talet så upprepade sig samma företeelse vid de få tillfällen vi var hemma i Sverige på besök.
Alla trender och mediahändelser som inträffat under sex månaders tid kastades över oss inom loppet av några dagar. En av de svåraste företeelserna att förstå under den här perioden var benvärmarna. Färgglada knästrumpor utan fot som träddes utanpå brallorna.
Bilden klarnade när jag såg en trailer till Flashdance-filmen. Den klarnade ännu mer när någon visade ett gympa-avsnitt med Susanne Lanefeldt. Tyckte väl sådär om konceptet benvärmare men Irene Caras ledmotiv till Flashdance var lätt att ta till sig.
Lämna ett svar