När jag tänker tillbaka på mina tidiga skolår så kommer det ibland upp fragment av minnesbilder från musikklipp på TV. Minns att jag någon gång såg Jimi Hendrix spela med tänderna och det gjorde förstås intryck.
Men ett kanske ännu tydligare minnesfragment är konsertbilder med Janis Joplin. Jag hade aldrig någonsin sett en artist kränga runt på scenen så ohämmat, inte ens Lill-Babs. Janis Joplin såg ut som en mänsklig disktrasa som försökte vrida ur det sista som fanns kvar inuti henne.
Satt helt fängslad och tänkte att snart orkar hon inte mer. Men det gjorde hon. Eller så var det precis det hon inte gjorde egentligen. Precis som Hendrix så dog hon alldeles för ung.
Lämna ett svar