Den här är till alla er som var på tonårsdisco i början på 80-talet. Ni vet vad jag menar. När man hörde de första tonerna av I love rock’n’roll dåna ut i högtalarna så visste man att det inte var läge att hoppas på en tryckare. Det var bra tryck men ingen tryckare.
Joan Jett hade redan en framgångsrik karriär i The Runaways bakom sig när hon spelade in den här låten med sitt nya band Blackhearts 1981. Och fast att Joan själv uppnått ålderspension och låten i sig har över 40 år på nacken så händer det ganska ofta att man hör den i olika sammanhang. Den har status som en rock anthem idag.
Och varje gång den spelas så kastas jag tillbaka till tonårsdiscot igen. Var absolut ingen Travolta, snällt sagt. Hade ingen koll på kroppen i normala fall, än mindre om jag skulle försöka mig på någon slags koreografi. Hade föredragit tryckaren, då visste man vad som gällde på ett annat sätt. Men låten var bra så det kompenserade.
Lämna ett svar