När Elton John gav ut en skiva ihop med Leon Russell för säkert tio år sedan så kom jag plötsligt ihåg bilder på en skäggig farbror som jag sett som barn. Han såg alltid trött och härjad ut och både hår och skägg var rufsiga och toviga.
Nyfikenheten gjorde att jag sökte upp min nyfunna bekanting från förr på nätet. När jag lyssnade på musiken insåg jag snabbt att den var allt annat än trött och härjad. Det bubblade och svängde och puttrade om vartannat. Anrättningen innehöll flera nypor gospel, ett par nypor blues, ett stänk rock och enorma mängder piano. Och mitt i allt bröts svänget för vackra ballader som jag ibland kände igen från andra artister.
Shootout on the plantation är en god ambassadör för vad Leon Russell egentligen pysslade med under sin karriär. Man fattar också varför han och Elton John till slut gjorde en skiva ihop. Lika barn leka bäst.
Lämna ett svar