När Svenska Akademin utnämnde Bob Dylan till Nobelpristagare i litteratur 2016 så var det inte alla som hoppade jämfota av lycka. Å andra sidan var det inte många som kunde påstå att de aldrig hört talas om årets pristagare. Som det brukar vara annars.
Jag har inga synpunkter på det hela. Jag nöjer mig med att konstatera att Bob Dylan liksom alltid smugit med lite vid sidan av i mitt liv. Antagligen för att det är så han helst vill ha det. En betraktare i periferin som är gladast om han slipper vara i blickfånget. Antagligen var det därför han aldrig dök upp och skakade hand med kungen.
Att Bob Dylan smugit med i livet säger jag för att de flesta av hans låtar som jag gillat har jag upptäckt via någon annan artist som har tolkat honom. Som From a Buick 6. Den gör Johnny Winter riktigt bra men originalet går inte av för hackor det heller.
Lämna ett svar